Mediciner för vad?

Jag gick under några år på antidepp, sömnpiller & lugnande. Redan då hade jag frågan i huvudet - "Varför?". Frågade alla läkare, fick bara svaret "Du kommer må bättre". Började med mina mediciner i maj 2005. Maj 2008 fick jag nog, slutade hämta ut mina mediciner. För jag mådde inte bättre, blev bara arg & mer deprimerad för att medicinerna inte verkade hjälpa.

Har ni någonsin tänkt på hur LÄTT psykvården skriver ut mediciner om man söker hjälp? Man behöver inte ens göra en utredning, du får 3-4 recept med dig därifrån efter första besöket. Det är fan sjukt! Istället för att hjälpa oss, så drogar dom ner oss? Är det så det ska funka? JAG får ju säga att nu i efterhand känner jag mig kränkt. Jag gick på vuxenpsyk varannan vecka under flera års tid. Först när jag blev gravid hösten 2008, så började dom TÄNKA på att göra en utredning på mig. Hösten 2009 satte jag ner foten, tre veckor senare fick jag göra lite tester & PANG - min diagnos låg där. Det tog dom alltså nästan 5 år att ge mig en diagnos. Är det OK liksom!?

Nej, jag är helt emot att man ska medicinera bort något som sitter i huvudet på en. Samtalshjälp är väl bättre? Se till att utbilda fler psykologer istället för att knarka ner era patienter!

WUNDERBAR!

Har hänt ganska mycke på sistone, får börja blogga mer nu!

Jag & min POJKVÄN är nu helt klara med våra problem, nu är det bara vi två. Och vi njuter :) Har planerat in en Danmarksresa nästa vecka, bara massa mys!

OCH! Jag är nere på tvåsiffrigt nu, gällande min vikt. Har inte vägt såhär "lite" sen...2004-2005. Underbara känsla! Ska väl börja köpa lite nya kläder, mina jeans hänger ju som aldrig förr på mig. Hehehehehehe

Bild från midsommar 2011

Glad som FAN

Även om allt inte ordnat upp sig i mitt liv än(gällande kärleken iallafall), så känns allt så jävla bra. Jag får vara med min snygga nästan-pojkvän varje dag, får somna bredvid honom & känna mig älskad. Jag känner mig snygg, första gången på flera år!

Och idag shoppade jag kläder. Har droppat 1 strl, woho! Köpte en ny jeanskjol & ett linne tills på fredag. Då ska vi fira våran bästaste Milton <3

Och imorgon ska jag fixa naglarna inför helgen samt köpa ett halsband som ska matcha mina snygga Rock By Sweden örhängen jag fick av syster i 25-års present.

Men nu ska jag nog ta tag i städning, diskning & matlagning, så allt hinner bli klart innan mannen i hushållet kommer hem <3

Jag är Kär

Ja, jag är grymt kär! Komplicerad sits som fan bara, men jag tror på att vi kan klara oss igenom det. Har vi stått ut med varandra hittills, så kan vi nog överleva det mesta :)

Midsommar då...Ska jag traska ut i skogen & plocka 7 sorters blommor att ha under kudden? Nej, drömmer om mannen i mitt liv ändå så det räcker! Jag dagdrömmer, han finns i mina drömmar på natten. Kan vakna upp & bli besviken på att jag inte är i hans säng & får gosa in mig i hans famn på morgonen. Saknar att vända mig om, se honom ligga där & le åt mig. Finns ingen bättre start på morgonen!

Men nej, ska väl kanske...Göra något av dagen?

Komplicerat, jobbigt & nervöst

Idag ska det hända. Idag ska allt lösas upp, allt ska ordna sig för mig. Hoppas jag...För jag vill inte förlora detta, jag vill inte förlora denna känslan.

Jag vet inte ens vad jag ska skriva...Jag är så splittrad :/

Jag vill att denna dagen ska vara över, så vi kan börja leva!

Lite bloggtorka!

Jag har ändå MASSA att skriva om, men väljer att backa lite gällande det jag vill skriva om. Tills allt är "klart" & redo för min blogg. Ni känner mig - hemlisar överallt!

Men har haft det totalt UNDERBART sen natten till 5;e juni. Har haft den bästa veckan i hela mitt liv, and it keeps on going ;)

Tar det lugnt nu, efter min senaste "matning". Ska äta om ca 1½ timme igen, måste få igång detta med maten igen...Detta funkar inte i längden, kommer ju ramla ihop en vacker dag :(

Lyssnar på mysmusik, dricker Sprite & känner mig för första gången NÅGONSIN som om jag hittat "hem", där jag ska vara hemma...All skit jag gått igenom, har fört mig hit - till mitt öde

Elisabeth...

Ja, är väl dags att skriva hennes "berättelse" även på denna bloggen....

18;e september 2008 fick jag ett så fint "+" på ett Clearblue-test, blev lite chockad får jag säga! Jag & min dåvarande pojkvän bestämde oss för att behålla det, då vi försökt bli gravida ett bra tag. Veckorna gick, jag mådde bra & bebis mådde också bra.

30;e december 2008 var vi på RUL;et(Rutin Ultraljudet) & fick se våran lilla bebis. Fick även BF(Beräknad Födsel) till den 6;e juni. Lite coolt, faktiskt!!

3 veckor senare gjorde jag & pappan slut, som vänner. Jag fortsatte växa & började känna rejäla sparkar. Fick lyssna på hjärtljuden ofta & fick med mig pappan på ett besök, så han också fick höra hjärtljudet.

Som kom dagen ingen av oss ville ha...19;e april 2009, blev jag körd till Spec-förlossningen efter att ha legat sjuk & spytt upp allt jag försökt få ner senaste veckan. Får lämna kissprov & ta ett CTG. Är så borta att jag inte ens märker att det går ut & in sköterskor för att kolla så jag inte svimmat :P

Efter ca 20 min kommer en läkare & påpekar att jag är uttorkad, dom vill bara kolla hur bebis mår innan jag får dropp. Lägger mig osmidigt på britsen & fläker upp magen för allmän beskådan(jag var inte liten...) & så kletar hon på gelen & börjar kolla så bebis mår bra. Hon säger inget, och jag bara tittar på skärmen. Jag ser inget fel, men jag var dock ganska borta.

Två byten av maskin & en läkare senare så tar dom mig i handen & säger det jag inte vill höra..."Tyvärr hittar vi inte det vi vill se & höra. Det finns inga hjärtljud". Hinner knappt ta in vad dom sagt, förrän det är 3 sköterskor i rummet, dom antecknar massor & jag ber att få låna en telefon & ringa min mamma. Sen sprack det för mig, jag började störtgråta & skrek nästan.

20 minuter senare var mamma uppe med mig, och ungefär 2 timmar senare var alla systrar uppe + två svågrar.

Mitt i allt kommer mamma på att vi borde ringa mitt ex, pappan. Vi får tag i hans hemnummer, mamma pratar med honom, jag pratar lite snabbt & han skyndar till sjukhuset...

Blev igångsatt den 20;e april 11:30 på förmiddagen. Fick diverse smärtlindrig under dagen, som hjälpte helt underbart!

21;e april 00:15 så fick exet hjälpa mig från toaletten till sängen, jag hade fastnat på toaletten mitt i en värk. Ringer på sköterskan, som påpekar att jag är helt öppen. Ringer mamma i ren panik & 10 minuter senare var hon bredvid mig igen.

Runt klockan 3 på natten gick vattnet, och vid 4 började jag få krystvärkar.

4:15 föddes min underbara ängladotter Elisabeth, 42 cm lång & 2135 gram. En underbar ängel, som Gud ville ha tillbaks innan vi fick lära känna henne.

Elisabeth Angela Andersson

2009.04.21

Du var ett lån vi alltid minns

Något underbart, som ej längre finns

Iiiiiih

Det är allt jag kan säga nu, efter igår :)

Hade en helmysig kväll hos D med Anna & Daniel + D´s vänner & bror då. Skrattade som attans, utmanade ödet & prövade alkohol(och jag överlevde), lyssnade på musik & hade sådär underbart trevligt som man ska ha :)

Ikväll ska jag ner till D på filmkväll också, räknar ner timmarna! Jag kanske...bara lite...tycker om D då vaaaa. Men vadå? Han är söt! Eller snygg i mina ögon ;)

Men nu ska jag få upp herr Daniel ur sängen, så han får sitt kaffe i sig. Jepp, folk! Jag har gjort KAFFE!

Orka!!!!!!!!!

Jag har funderar på att bli NUNNA just nu, är trött på allt vad killar heter. Jag lyckas aldrig hitta killar som INTE tänker med kuken eller är allmänt losers....

Jag vill faktiskt hitta en man som kan ta hand om MIG, som har sitt "på det torra i livet" så att säga. Jag vill slippa leka mamma åt en vuxen man, som jag behövt göra större delen av mitt "vuxna liv". Ganska trött på det...Jovisst, jag gillar att ta hand om människor. Men att behöva leka mamma åt en vuxen man, är liksom inte OK längre.

Vet inte ens varför jag ens försöker att hitta kärlek längre. Vad vinner jag på det? Bara krossat hjärta & krossade drömmar :(

Bitter är väl bara förnamnet

Jag har kommit på mig själv att jag sitter & kräks över alla gullenuttiga människor där ute...Jag tål dom inte!!! Jag vet inte vad som hänt, jag som brukade vara avundsjuk på alla lyckliga par...Nu sitter jag & mår illa, vet inte vad som hänt?

Som alla redan fattat, är ju mitt kärleksliv liksom nerkört i botten. Längesen jag hade det såhär dåligt! Har jag "gått ner mig" så jävla mycke sen Micke? Sen allt med Elisabeth? Har jag verkligen låtit allt som hände där, förstöra för mig såhär mycke?

För nånstans långt inne i mig, vill jag ju uppleva kärlek! Jag vill känna mig kär, lycklig & veta att jag är den enda för någon. Någon som faktiskt kan respektera mig & älska mig trots alla mina brister(dom är många - fråga bara runt!)

Men nej, nu får sånt ligga lite på is, tills jag "hämtat" mig helt från operationen. Fas 2 - Puré har precis börjat ju :)

Löjliga känslor

Har kollat klart på Dirty Dancing(för sisådär 300000000000000000000000 gången), och känner mig lika fnittrig NU som jag gjort under hela min barndom när jag såg på den. Sitter & drömmer om att jag också vill ha det just så. Men sen när jag tänker efter...Har ofta haft det så!

Man blir superkär i någon, som knappt ser en. Men jag vill FÖR EN GÅNGS SKULL att denna jag är kär i ska se mig & liksom bli kär i mig också. Sen behöver vi inte dansa, men ni förstår?

Nu är det dags för mig att borsta tänderna & göra mig klar inför en trevlig tur till affären med syster :)

Enough of this shit!

Jag vägrar ta att vissa människor kan vara regelrätta FITTOR, och tror på allvar att allt är förlåtet efter några dagar. Nej tack, du får klara dig bra utan mig. DU som valde att överreagera, du som valde att avsluta våran vänskap. Kom fan inte & grina till mig, dryga jävla idiot....

Sen har vi exet N som kvarstår som det största problemet...Nej, L & N är nog ett stort gemensamt problem! För båda har noll respekt för mig, dom bara kör över mig konstant. Jag har inte bett er två att hålla kvar vid mig, ni kan dö båda två. Jag orkar inte med er, ni knäcker mig när jag som minst klarar av det!

Har nu börjat inse vilka jag kan förlita mig på & vilka som faktiskt betyder något...Som sagt - ENOUGH OF THIS SHIT!!!

Söndag!

Jag vaknade utan att ha ont idag :) Kändes underbart befriande!!! Har även NÄSTAN kommit in helt i mina nya matrutiner, lite att pilla med & få det att funka bara. Har precis ätit klart mitt mellanmål, ska göra middag om 2½ timme typ då. SOPPA ofc, fisksoppa med ägg :) Som jag ska mosa med min nya stavmixer <3

Jag fyllde ju år igår, TACK alla som kom ihåg mig :D

Men nu ska jag dricka mitt vatten & städa lite :)

Dagen efter!

Ja, igår bar det av till Lund för operation. Var igång från kl 3 på natten, fram tills....13:30, då blev jag inkallad på operation.

Jag är öm som in i helvete! Ni undrar kanske varför...? LET ME SHOW YOU!

Där är mina fina ärr efter min Gastric Bypass. Titthål is seh shiet, får jag ju säga dock :) Bjuder på en bild på min fina kanyl också, som jag fick på...Ja, typ handleden!

Det var allt för mig denna gången :) Nu börjar mitt nya liv!

På väg till Lund

Ja, nu är vi på väg ner dit :) Taggade som satan! Fnittrar massor :) Men nu valde vi att sitta vid varsin dator.

Varit vaken i 4 timmar redan, fyyy faaan.....Gäspar titt som tätt, hade hellre legat hemma i min varma säng. Men nu ska det ske! Jag ska äntligen göra operationen :)

På tåget, är ju sååå pigg!!!!

Helvetes dag igår!

Började min dag igår med ett ganska så sorgligt besked, kan fortfarande inte fatta det...Men jag har trycker bort min chock för att stötta D hela vägen.

Sen började mitt underbara ex N att hålla på igen...Varför ger du dig inte? Varför ska du hemsöka mig? Mår bra av att psyka mig tills jag får psykbryt & inte reser mig igen? Är ganska trött på din jävla stil mot mig! DU som gjorde slut, DU som gjorde valet att inte vara min längre. Varför håller du på?! Blir helt jävla galen när du ska spela att du bryr dig om mig...Alla vet att du inte bryr dig om mig, du vill bara ha någon att slösa tid på!

Ta hand om din jävla flickvän istället, här finns inget för dig att hämta!

Nej, dags att sakta börja packa min väska inför imorgon. Yepp yepp!

NERVÖST!!

Om två dagar ligger jag nyopererad & klickar på datorn i mitt rum nere i Lund. Helt sjukt...Jag är nästan där nu!!! Det kan fan inte bli mer "riktigt" än såhär nu!!!

Imorgon ska jag packa klart väskan, hämta ut min sista medicin & även bädda rent på soffan(så jag inte gosar ner mig på morgonen & missar bussfanskapet..) & peppa mig inför THE BIG DAY!!!

05:03 går bussen här ute vid mig, så är vi i stan 05:30. Tåget går 05:57. Bra tidsmarginalen där! Hoppas bara att vi hittar bara ner i Lund & inte irrar runt! Men hur svårt ska det vara? Kan inte vara så himla svårt....

Nej, göra lista på vad som ska med kanske??

När ska känslorna sluta finnas?

Ja...När dör kärlekskänslor? När ska dom försvinna? När ska man sluta känna en kniv i hjärtat, varje gång man märker att människan i fråga går vidare utan som helst respekt för en?

Det är fan snart 2 månader sen HAN gjorde slut, ändå fortsätter han "hålla fast mig" vid våra s.k känslor. Är det ens schysst? NEJ, han har ju redan gått vidare med någon som säkert är skitsnygg & SÅÅÅÅ mycke bättre än mig(självkänsla & självförtroende är dött i denna människa!). Ghaa...Blir helt galen, kan liksom inte koppla bort honom :(

Vafan gör man nu då?!

Men självklart!

Blir snorförkyld såhär nära operationen. Nu blir det att knarka nässpray, massa vatten & testa på te med suketter i...Hur gott kan det va? Men te ska vara bra, har jag hört!!!

Så...Jag har TRE(ja, onsdag räknas som en hel dag!) på mig att bli fri från den värsta förkylningen. Men kan det vara pollen också tro?? För mina ögon började helt plötsligt klia innan jag skulle bada förut...Freaky freaky!!

Ska passa dessa underbara goingar idag <3 Ja, och deras storebror Elias då(som jag inte har på bild :/ Dumma mig)

Bitter...

Ja, jag är så jävla arg/förbannad/irriterad/bitter att jag kokar lite här hemma. Jag har glömt att jag måste visa respekt för folk jag inte ens träffar eller har planer på att träffa närmaste tiden.

Men jag skiter i det, jag går min egna väg!! Som jag gjorde igår, hade en awesome kväll hos Jonas. Hehehe, detaljer uteblir ;) Men det var awesome på alla tänkbara sätt!!!

Vad göra idag då? Klä på mig, irra ner till Allum, leta böcker! Eller ska jag ta det imorgon tro...??? Mjaaae, får se, får se!!!! Men nu - läsa!

Dagen är nära!

Det är LÖRDAG nu. På TORSDAG ska vi åka! Dags att börja packa, inköpa alla mediciner som ska med ner, gå igenom allt en gång till, skriva ut tågbiljetter & pressa mig själv dom sista kilona nu. Ska snart äta min lunch & vila lite innan jag ska börja göra mig iordning för ikväll.

Ska hem till Jonas, serrö!!! Ladda telefonen kanske...? Ja, det vore bra, faktiskt!

Nej, skriva mer imorgon

Men TACK Blogger...

Dom raderade det jag skrev igår, tack tack! UPPSKATTAS JU FÖR FAN INTE ALLS!!!!

Men vad gör det om 100 år?

NÅJA! På onsdag ska jag gått ner mina två sista kilon, för på torsdag ÅKER vi! Yes yes yes, taggad så det skriker om det :) Ska sakta börja påbörja min packning nu, planera allt som ska med & så. Ska även hämta ut alla mediciner som behövs, hujja....!

Skriver mer imorgon, jag är lite för trött just nu

Duktiga mig!

Ja, jag är så duktig att hälften är fan bra nog! :D Gick ju på promenad med syster förut. Från henne, ner till dagis, ner till dammen här i Björndammen, svängde upp till Furulund, lämnade av henne & sen hem igen.

Sen gick jag ner till Allum förut, när jag skulle umgås med Anna, Micke & Jonas. Sen hoppade jag av vid Furulund på vägen hem & gick från Furulund & hem - IGEN.

Det gör ju liiite ont i fötterna, men fan vad skönt :) Nu ska jag få ner mer vatten, läsa min bok(böcker snart...) & slappna av för ikväll. Kanske ta en dusch...? Får se, får se!

Jag vill ha lördag ^^ FNISS!

Promenad, promenad, promenad...

Ja, det har gått så långt att jag planerar mitt liv efter promenader! Och mattider. Har jag blivit ett spädbarn? Nåja, skönt med lite rutiner i min arbetslösa tillvaro.

Just nu äter jag min frukost - Jordgubbsshake. Den är ju inte världens bästa, men den går ner lätt & snabbt! Och ska försöka svepa ½ liter vatten till frukost också.

Jag fick även informerat för mig att jag har namnsdag idag! Eller ja, mitt smeknamn har namnsdag :) Lotta, bara pappa & systrar som kallar mig det dock!

Nej, fortsätta här kanske? Bloggar mer sen!

Vad ska jag blogga om?

Ja, mitt liv är ju inte så himla roligt just nu. Diet - träning - vatten - vägning. Mer än så är det inte liksom inte?

Kanske kan skriva VARFÖR jag gör detta? JO SER NI!

September förra året gick jag till Vårdcentral & krävde en remiss för en Gastric Bypass. Efter sisådär 15 minuters tjat, så gav läkaren med sig & skickade remiss. Jag fick i november kallelse till ett infomöte som ägde rum i...December var det ja!

I januari fick jag ett "ja", men fick i februari en remiss från Batriatic(stavning...) Center i Lund, att jag ska få göra mitt ingrepp där. Gick på ännu ett infomöte, i början av april. Veckan efter började jag på diet, för att jag ville gå ner i vikt så fort jag bara kunde för att få en snabbtid. 19;e maj är operationen!

NU vet ni lite mer...

Finaste jag nånsin fått

Looking in your eyes the first time, I knew right away.

You are the love of my life, and you are here to stay.

That special day I found you, I will never forget, because you were the most beautiful person that I have ever met.

And even though I do not often say, I hope you feel it in the things I do.

And just to make sure, I am telling you - I Love You

Denna texten står på ett ljus jag fick av exet(Lillans pappa) veckan efter lillan hade dött. Det sjuka är, jag inser först NU vad det ljuset betyder för mig. Jag får inte fram orden, men jag blir helt varm i kroppen. Jag ler & tänker tillbaks på allt vi gått igenom, alla roliga stunder vi haft, alla underbara minnen vi har ihop.

Men nu ska jag skriva ett jävla CV & Personligt brev, så jag har lite jobb att rapportera in till AF

Du är fan inte sann...

I 3 jävla veckor, TREEEEE, har jag suttit & trott att du skulle hitta tillbaks till mig. Att du skulle ångra dig...Har ju smått haft misstankarna med tanke på ditt nick på MSN, men bara tryckt bort dom & lyssnat på alla dina jävla lögner. Det tog dig på FULLASTE jävla allvar 3 veckor att kläcka ur dig att du har gått vidare. Som sagt, dina känslor för mig var en fet lögn. Varför gjorde du såhär? Jag sa till dig direkt - Vi behöver inte testa något om du inte vill. "Jo, jag vill ha dig". DU ÄR NOG FAN DEN MEST FALSKA IDIOTEN JAG STÖTT PÅ!!!!

Och det som sårar mest...Han hette "<3 Bluebrain" innan vi ens gjorde slut...Dvs - han har haft henne sen innan vi gjorde slut. Najs...Tack för den, ditt jävla rövhål!

Ännu en gång jag fått det kastat i ansiktet - Jag har inget värde, jag betyder inte ett skit. Sen sitter han på fullaste allvar & säger "Men du vet att du betyder något för mig, jag bryr mig om dig". Jomen visst, tjena...Jag är ju född igår, NOT

Har jag verkligen överlevt?

Satt precis & tänkte på det...Har det verkligen gått 2 år? Har jag överlevt & kämpat i 2 år?

Jag trodde aldrig att jag skulle överleva att någon jag verkligen älskade, skulle försvinna ifrån mig. När farfar dog 2001, så kände jag tomhet bara. Varför vet jag inte ens, om jag ska vara helt ärlig...Men när dom sa att Elisabeth hade dött? Jag såg hur hela mitt liv blev ett svart hål, min framtid fanns inte mer. Jag kunde inte ens tänka ut vad som skulle hända 5 minuter framåt, kändes som om min framtid dog med henne.

Ändå så lyckades jag kämpa där & då. Jag vägrade sitta ner & bara gråta, även om jag kände för att göra det. Och ja, tårarna kom i omgångar! Men för det mesta satt jag & bara stirrade rakt ut i luften, lyssnade när familjen pratade & åt när jag blev tillsagd. Fastän jag inte kände någon hunger, jag kände bara smärta & förtvivlan.

Och jag minns hur jag kände mig när jag hade åkt hem. Var som att jag var ett svart hål, satt mest bara & stirrade rakt ut. Eller sov. Några få timmar om dagen umgicks jag med syster & fokuserade allt på min systerson Lukas.

Och för exakt 2 år sen, satt jag & tittade på när Lukas sov i sin vagn i mitt vardagsrum, för syster & svåger var uppe på förlossningen för att Tilde skulle födas. Då mådde jag bra, för en stund. Jag log när Lukas vaknade, vi gick hem till systers lägenhet för att Lukas skulle få sova hemma på natten. Jag kände glädje!

Så ringde syster vid 21-tiden på kvällen, då var lilla Tilde född. Då föll allt igen! Jag hade ju förberett mig på detta, men blev ändå chockad & nästan lamslagen över hur jag reagerade. Nattade Lukas, tog med mig datorn in i systers sovrum & la mig där. Tittade runt på nätet, försökte svälja tårarna. Men det gick inte....På morgonen skrev jag ett långt självmordsbrev, och la upp i min blogg. Jag menade allvar, jag hade planerat allting så bra. Mamma skulle ta Lukas, jag kunde gå hem & dö i ensamhet.

Nu när jag tänker tillbaks, vafan tänkte jag på? Varför skulle jag dö? Men just DÅ var det en ultimat tanke - Jag skulle få vara med min dotter.

Men nu sitter jag här, och är en överlevare. Jag har verkligen överlevt! Och blivit starkare, det trodde jag faktiskt aldrig

Min älskade mamma!

Hon må driva mig till vansinne & vissa dagar önskade jag att jag slapp henne! Men 90% av tiden, så älskar jag henne. Jag är tacksam att ha just HENNE som mamma. Hon gör allt för mig & mina systrar, på gott & ont.

Min mamma har tagit hand om mig, älskat mig & stöttat mig genom dom mest konstiga situationer du kan tänka dig, sen jag föddes. Vilket var den soliga onsdagen 21;e maj 1986, 11:52.

Vad ville jag komma till...?

JO! Jag älskar dig, Mamma <3

Vad är nytt nu då?!

JO! Låt oss göra en lista:
1) Jag har för första gången i HISTORIEN lagt undan pengar hos mamma, känns bra :)

2) Har köpt en ny tele, HELT själv, och ingen billig sak heller!

3) Jag går på diet, är nere på -3 kg hittills :)

4) Jag ska klippa mig & bli den vuxna damen jag förväntas vara

5) Jag har planer på att börja studera i höst

6) Jag värdesätter vad JAG vill ha, över vad andra vill manipulera fram

Detta känns bra!!!

Walk down memory lane

Jag rotade runt efter en sak i mitt kaos(läs - sovrum) förut, och hittade ett ljus med en dikt på, från exet(Elisabeths pappa). Blev helt varm i bröstet & fick tbx den där känslan jag hade hela vårat första år. Nej, inte ilska :P Jag minns att jag kunde vakna mitt i natten & bara titta på honom, kände mig...Ja, stolt! För att jag fick vara Hans, och att han älskade mig.

Imorgon(eller snarare inatt!) är det 2 år sen våran dotter dödföddes. Tänk att två år har gått så himla snabbt! Känns ju som om det var igår jag & Michael satt & planerade bröllop. Men icke, det är 3 år sen i augusti det! Åren går fan fort :o

Nej, nu ska jag planera lite inför morgondagen & packa ner allt som ska med till graven imorgon. Nya lyktan, ljus, blomma & dekorationer :)

Fan, snart två år ju!

Kollade på kalendern, och reagerade på att det var den 17;e. VA?! Redan?!?!?!? Har 2 år gått så snabbt?!

Det är ju 2 år sen lillan dödföddes nu på torsdag. Och jag borde inte vara chockad, jag & syster har ju planerat att ta oss en tripp dit på torsdag. Varför blev jag då så chockad?

Elisabeth, snart 2 år sen du lämna oss i stor sorg. Älskar dig lika mycke som då, saknar dig mer & mer varje dag som går! Du är & kommer alltid förbli vårat lilla mirakel, som valde att bli en ängel innan vi lärde känna dig. Mamma & pappa älskar dig

Sista dagen på förlossningen - Jag, Michael & Elisabeth

Ny inriktning!

Denna bloggen ska nu ta en ny inriktning. För fr.o.m måndag börjar mitt nya liv. Steg 1 iallafall! Steg 2(och det slutliga steget) kommer i maj. Kommer skriva mer om detta ju längre tiden går, så håll ögonen öppna!

Går in i väggen snart

Ja, jag trodde att jag skulle få må bra nu. Slippa all skit, börja om på nytt! Men nej, varför trodde jag det? För VARJE gång mitt liv börjar bättra sig, så kommer DU & försöker förstöra allt. När ska du inse att våran s.k "kärlek" inte är värd något? Du har fått chans efter chans sen 2008, nu orkar jag inte mer. Jag tänker inte nedvärdera mig själv till att släppa in dig i mitt liv igen, jag gör inte om det misstaget igen.

Men ändå träffar hans ord så självklart, han gör mig till den där osäkra flickan jag var sommaren 2009 igen. Han lyckas alltid sänka mig till den nivån, när jag börjar ifrågasätta mig själv & mitt egna värde.

Nu då...? Vad händer nu?

N, I need you :(

Tömd på känslor

Ja...Det är så jag känner mig nu. Vet inte vad jag ska känna, göra, säga, uppträda. Jag gör ju tydligen bara fel, för mannen VÄGRAR erkänna att vi har något ihop. Fine, jag kan ta att han vill ta det lugnt. Det säger jag inget om...Men det finns väl en gräns där också?

Nu vill jag inte ge upp, för det är något speciellt med honom. Vet inte vad, men får ont vid tanken på att han har någon annan. Kanske han har, vad vet jag...? Jag kan inte ställa krav, kan inte be honom om något. Jag bara...är.

Orkar inte med detta just nu, vill bara att han ska vara Min, bara MIN! Men vem försöker jag lura...? :(

Börjar tröttna!

Ja, jag sätter ner foten ganska stort här nu. Finns människor på IRC som jag börjar störa mig ganska mycke på nu. JAG ska få skiten för att vissa människor inte kan hålla mitt privatliv privat. Inte mitt fel att det finns glappande käftar överallt, jag kan inte lita på någon känns det som just nu.

Har kommit till den gränsen i mitt liv nu, då jag väljer att hålla allt inom mig istället. Eller pratar av mig hos mamma. Finns ingen annan utväg, just nu faktiskt.

Om ni har en åsikt om mig, håll den er för själva! Jag har tröttnat ganska fett på er fittor där ute som tror att ni har rätt att döma mig & ha åsikter, efter vad ANDRA säger!

Dåligt med bloggande!

Jag blir bara sämre & sämre på det här nu ju! FY mig!

Kommit hem från pojken, gjorde jag redan förra tisdagen. Och på torsdag kommer han ner hit :) Vet inte hur länge han stannar, men hoppas att det är minst en vecka :) ÄLSKAR att vara nära honom, finns inget bättre! Att vakna på morgonen, gosa in sig i hans famn & känna honom andas i min nacke.

Hihihiihih, jag är nog kanske lite faktiskt kär!

Men bloggar mer en annan dag, mina vänner

Nu är det faktiskt FREDAG!

Och jag...Jag ska iväg! DET NI!!! Ska ta min fula ryggsäck(tillhör ett ex) & traska mig på tåget upp till min pojk. Vet inte hur länge jag stannar dock...Så innan jag ska åka imorgon, ska jag hinna runt Östra Sjukhusets provtagning för att lämna prover inför mitt läkarbesök den 28;e. Gud så skoj liksom...Jag hatar att gå dit. Får bara skäll jämt, är trött på det!

Men ska väl försöka få lite sömn innan min hektiska dag SENARE idag! :D

Jag har planer för helgen!

Jag ska faktiskt packa ner mina saker i en väska & åka hem till min kära pojkvän(vet inte vad han tycker om att jag använder det ordet!) & mysa! :D Ska ta sista tåget på fredagkväll & åker väl hem på söndag/måndag morgon. IIIIH!!

Är ju snart 2 veckor sen jag var med honom sist, jag råkar faktiskt sakna honom!

Vilket påminner mig, måste leta upp mina "mys-sov-kläder". Så jag kan slappa gött i hans soffa utan att ha tjocka mysbrallor!

Kanske ska börja leta upp en väska redan? Får leta upp en imorgon & packa ner allt jag behöver. Lika bra att packa ner för fest, you never know liksom!

Men sjukt trött jag blev nu då...Borsta tänderna & hoppa ner i sängen tro? Ja, det får bli så!

Onsdag!

Ja, det är onsdag! En dag närmare helg, som ändå är typ död för min del. Alla tjötar om att det är så skönt med helg. Även när jag jobbade, så förstod jag inte! Kanske är för att jag är ensam? För även om jag har pojke, så är jag ganska ofta ensam på helgerna. Alltid varit så, kommer väl inte direkt ändras inom snaraste framtiden?

Men snart får jag väl se fram emot helgerna, om jag får som jag vill! Men hur ofta händer det? Inte allt för ofta, får jag säga :/

Nu kollar jag runt efter doppresent till min lilla guddotter Evelina, så jävla svårt att hitta något! Och jag vill ju köpa något riktigt Awesome som ingen annan tänkt på att köpa. Ska jag köpa 100-pack kondomer redan? :P Är hon ens lite som mig & Anka, så lär det behövas ^^ JUST KIDDING!!

Nej, om jag skulle njuta av denna onsdagsmorgonen? Mulet som fan -.-

Sommarplaner?

Ja, jag sitter redan & filar på planer inför sommaren. OK eller knas? Det vet jag inte! Men känns skönt att börja fila på dom lite redan nu, så jag slipper sitta i maj & tänka "Jaha...Sommar...Vad ska jag göra?". Så ja, jag planerar nu! Lika bra, lika bra!

Varit ganska nere ända sen igår kväll, något sprack inom mig. Vet inte vad, men jag fick fram så mycke känslor att 1/3 av det hade varit mer än nog! Men allt kom ut, och jag kände mig hyfsat bättre imorse. Folk som stöttade mig igår & idag - ni är värda guld! Tack för att ni orkar höra mig prata på, det värmer som fan!

Men nu ska jag leta fram mina solglasögon & byta tröja inför jag ska passa min systerdotter T :)

Metal Town eller inte?

Ja...Jag har sån där beslutsångest! Ska jag köpa biljetter till Metal Town, eller ska jag skita i det iår? Rätt grymma band iår ju! Mest av allt vill jag se System Of A Down live! Får tänka igenom detta noga som fan. Det är ändå 1500:- dom kostar!

Men då kommer ju nästa fråga...Vilka ska man gå med? Älsklingen pratade om att vi skulle gå ihop, ska väl påminna honom om det nu den 25;e att vi kan gå dit ihop. Se vad han säger liksom! Kan inte få mer än ett "nej" ^^

Nej, nu ska jag återgå till mitt tråkiga liv utanför bloggen :D

Nya tag, ny blogg!

Dags att börja om på ny kula, vad säger ni?! Lika bra, när jag ändå kastat ut allt i mitt gamla liv. Nytt liv, ny attityd & allt är så nytt!

Nu är det mars 2011. Gud vad tiden går fort får jag säga! Känns ju som om det var igår man var 15 & sådär jättegulligt nykär som man bara kan vara på den tiden. Men nej, jag fyller snart 25. Åldern ramlar över mig, uuuusch >.<

Men något bra med detta! Jag har hittat en lika gammal karl, som kan lida av ålderns förfall med mig :) DET är mer än bäst, får jag säga er.

Men nu ska jag pilla lite på designen häääär....