Mediciner för vad?

Jag gick under några år på antidepp, sömnpiller & lugnande. Redan då hade jag frågan i huvudet - "Varför?". Frågade alla läkare, fick bara svaret "Du kommer må bättre". Började med mina mediciner i maj 2005. Maj 2008 fick jag nog, slutade hämta ut mina mediciner. För jag mådde inte bättre, blev bara arg & mer deprimerad för att medicinerna inte verkade hjälpa.

Har ni någonsin tänkt på hur LÄTT psykvården skriver ut mediciner om man söker hjälp? Man behöver inte ens göra en utredning, du får 3-4 recept med dig därifrån efter första besöket. Det är fan sjukt! Istället för att hjälpa oss, så drogar dom ner oss? Är det så det ska funka? JAG får ju säga att nu i efterhand känner jag mig kränkt. Jag gick på vuxenpsyk varannan vecka under flera års tid. Först när jag blev gravid hösten 2008, så började dom TÄNKA på att göra en utredning på mig. Hösten 2009 satte jag ner foten, tre veckor senare fick jag göra lite tester & PANG - min diagnos låg där. Det tog dom alltså nästan 5 år att ge mig en diagnos. Är det OK liksom!?

Nej, jag är helt emot att man ska medicinera bort något som sitter i huvudet på en. Samtalshjälp är väl bättre? Se till att utbilda fler psykologer istället för att knarka ner era patienter!

WUNDERBAR!

Har hänt ganska mycke på sistone, får börja blogga mer nu!

Jag & min POJKVÄN är nu helt klara med våra problem, nu är det bara vi två. Och vi njuter :) Har planerat in en Danmarksresa nästa vecka, bara massa mys!

OCH! Jag är nere på tvåsiffrigt nu, gällande min vikt. Har inte vägt såhär "lite" sen...2004-2005. Underbara känsla! Ska väl börja köpa lite nya kläder, mina jeans hänger ju som aldrig förr på mig. Hehehehehehe

Bild från midsommar 2011

Glad som FAN

Även om allt inte ordnat upp sig i mitt liv än(gällande kärleken iallafall), så känns allt så jävla bra. Jag får vara med min snygga nästan-pojkvän varje dag, får somna bredvid honom & känna mig älskad. Jag känner mig snygg, första gången på flera år!

Och idag shoppade jag kläder. Har droppat 1 strl, woho! Köpte en ny jeanskjol & ett linne tills på fredag. Då ska vi fira våran bästaste Milton <3

Och imorgon ska jag fixa naglarna inför helgen samt köpa ett halsband som ska matcha mina snygga Rock By Sweden örhängen jag fick av syster i 25-års present.

Men nu ska jag nog ta tag i städning, diskning & matlagning, så allt hinner bli klart innan mannen i hushållet kommer hem <3

Jag är Kär

Ja, jag är grymt kär! Komplicerad sits som fan bara, men jag tror på att vi kan klara oss igenom det. Har vi stått ut med varandra hittills, så kan vi nog överleva det mesta :)

Midsommar då...Ska jag traska ut i skogen & plocka 7 sorters blommor att ha under kudden? Nej, drömmer om mannen i mitt liv ändå så det räcker! Jag dagdrömmer, han finns i mina drömmar på natten. Kan vakna upp & bli besviken på att jag inte är i hans säng & får gosa in mig i hans famn på morgonen. Saknar att vända mig om, se honom ligga där & le åt mig. Finns ingen bättre start på morgonen!

Men nej, ska väl kanske...Göra något av dagen?

Komplicerat, jobbigt & nervöst

Idag ska det hända. Idag ska allt lösas upp, allt ska ordna sig för mig. Hoppas jag...För jag vill inte förlora detta, jag vill inte förlora denna känslan.

Jag vet inte ens vad jag ska skriva...Jag är så splittrad :/

Jag vill att denna dagen ska vara över, så vi kan börja leva!

Lite bloggtorka!

Jag har ändå MASSA att skriva om, men väljer att backa lite gällande det jag vill skriva om. Tills allt är "klart" & redo för min blogg. Ni känner mig - hemlisar överallt!

Men har haft det totalt UNDERBART sen natten till 5;e juni. Har haft den bästa veckan i hela mitt liv, and it keeps on going ;)

Tar det lugnt nu, efter min senaste "matning". Ska äta om ca 1½ timme igen, måste få igång detta med maten igen...Detta funkar inte i längden, kommer ju ramla ihop en vacker dag :(

Lyssnar på mysmusik, dricker Sprite & känner mig för första gången NÅGONSIN som om jag hittat "hem", där jag ska vara hemma...All skit jag gått igenom, har fört mig hit - till mitt öde

Elisabeth...

Ja, är väl dags att skriva hennes "berättelse" även på denna bloggen....

18;e september 2008 fick jag ett så fint "+" på ett Clearblue-test, blev lite chockad får jag säga! Jag & min dåvarande pojkvän bestämde oss för att behålla det, då vi försökt bli gravida ett bra tag. Veckorna gick, jag mådde bra & bebis mådde också bra.

30;e december 2008 var vi på RUL;et(Rutin Ultraljudet) & fick se våran lilla bebis. Fick även BF(Beräknad Födsel) till den 6;e juni. Lite coolt, faktiskt!!

3 veckor senare gjorde jag & pappan slut, som vänner. Jag fortsatte växa & började känna rejäla sparkar. Fick lyssna på hjärtljuden ofta & fick med mig pappan på ett besök, så han också fick höra hjärtljudet.

Som kom dagen ingen av oss ville ha...19;e april 2009, blev jag körd till Spec-förlossningen efter att ha legat sjuk & spytt upp allt jag försökt få ner senaste veckan. Får lämna kissprov & ta ett CTG. Är så borta att jag inte ens märker att det går ut & in sköterskor för att kolla så jag inte svimmat :P

Efter ca 20 min kommer en läkare & påpekar att jag är uttorkad, dom vill bara kolla hur bebis mår innan jag får dropp. Lägger mig osmidigt på britsen & fläker upp magen för allmän beskådan(jag var inte liten...) & så kletar hon på gelen & börjar kolla så bebis mår bra. Hon säger inget, och jag bara tittar på skärmen. Jag ser inget fel, men jag var dock ganska borta.

Två byten av maskin & en läkare senare så tar dom mig i handen & säger det jag inte vill höra..."Tyvärr hittar vi inte det vi vill se & höra. Det finns inga hjärtljud". Hinner knappt ta in vad dom sagt, förrän det är 3 sköterskor i rummet, dom antecknar massor & jag ber att få låna en telefon & ringa min mamma. Sen sprack det för mig, jag började störtgråta & skrek nästan.

20 minuter senare var mamma uppe med mig, och ungefär 2 timmar senare var alla systrar uppe + två svågrar.

Mitt i allt kommer mamma på att vi borde ringa mitt ex, pappan. Vi får tag i hans hemnummer, mamma pratar med honom, jag pratar lite snabbt & han skyndar till sjukhuset...

Blev igångsatt den 20;e april 11:30 på förmiddagen. Fick diverse smärtlindrig under dagen, som hjälpte helt underbart!

21;e april 00:15 så fick exet hjälpa mig från toaletten till sängen, jag hade fastnat på toaletten mitt i en värk. Ringer på sköterskan, som påpekar att jag är helt öppen. Ringer mamma i ren panik & 10 minuter senare var hon bredvid mig igen.

Runt klockan 3 på natten gick vattnet, och vid 4 började jag få krystvärkar.

4:15 föddes min underbara ängladotter Elisabeth, 42 cm lång & 2135 gram. En underbar ängel, som Gud ville ha tillbaks innan vi fick lära känna henne.

Elisabeth Angela Andersson

2009.04.21

Du var ett lån vi alltid minns

Något underbart, som ej längre finns